Vad jag saknar är att på morgonen höra dig gäspa och sedan långsamt och försiktigt gå ner för trappan för att slå dig ner i köket där du sätter på radion på högsta nivå. Jag saknar hur du läste varje tidning så noggrant, så rädd för att missa ett ord. Jag saknar hur du lyckades få hela köket att lukta kaffe.
Jag saknar att komma hem och mötas av ditt glada "hallå". Jag saknar att få berätta för dig om min dag. Jag saknar dina ord om hur jag inte ska bry mig om det dåliga, hur pottor är till för att skita i. Jag saknar din ilska över att jag inte märkte hur fint du gjort i blomsterrabatten utanför.
Jag saknar att få gå och lägga mig sent på kvällen, tassa upp för trapporna för att inte väcka någon, försiktigt öppna din dörr för att viska "god natt" till dig. Jag saknar hur du utan min vetskap då kunde vara vaken och helt plötsligt svara "god natt" och säga att du älskar mig.
Jag saknar dagarna med dig. Jag saknar att ha oss, ett vi som bara du och jag förstod.
Jag saknar dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar